Slutet är nära
2015-04-01 @ 12:18:03 / Allmänt
Hej på er!
Det har varit lite tyst här ett tag, förlåt för det, men vi har haft ganska fullt upp det senaste vilket innebar att bloggen blev lite bortprioriterad.
Förra veckan var veckan då allt började ta slut. När vi kom tillbaka från Swaziland hade vi bara två dagar kvar på förskolan, som stängde för påsklov på onsdagen. Det var en märklig känsla att tiden som volontär redan var över, då själva volontärarbetet var en stor del av resan. Att vi bara fick tre veckor på Thembalethu kändes också lite för kort för att vi verkligen skulle kunna komma in i verksamheten och skapa en stark relation med lärarna och eleverna. Hade vi fått ytterligare två veckor (som vi egentligen hade planerat för) hade vi nog känt annorlunda. Men vi är ändå glada och tacksamma för tiden där, vi fick mycket tid att umgås och leka utomhus med barnen.
Resten av veckan hängde vi på Phumelela och försökte att hänga så mycket vi bara kunde med eleverna här, eftersom även de skulle åka hem på påsklov på fredagen. Vi hade klassfika med kladdkaka, gick på en fotbollsmatch, hade sista-minuten-lektioner i svenska, åkte på ett överfyllt flak(något av det bästa vi vet här!), lärde oss att rappa och hade det allmänt trevligt. Fredagen var en väldigt känslosam dag. Vi var tvungna att säga hejdå till många av våra vänner här, som vi har kommit att tycka väldigt mycket om.
Att sedan bo på Phumelela i en och en halv vecka utan att eleverna är här är väldigt tomt och ensamt. (Eller, helt ensamma är vi inte, några få är fortfarande kvar och håller oss sällskap). Direkt när eleverna hade åkt, och tempot på dagarna gick ner började vi båda två att reflektera över allt som vi har varit med om här. Alla tankar och känslor är i en enda röra och vi känner båda två ett stort behov av att prata med varandra. Samtalsämnena, och vårt humör, pendlar kraftigt (och NEJ vi har INTE pms!). Det är först nu vi får tid att på riktigt tänka över alla intryck, upplevelser och erfarenheter vi har fått under den här resan. Vi känner oss lite splittrade inför tanken att vi snart kommer vara tillbaka i Sverige, i vårt ”gamla” liv som innebär så mycket trygghet och vanor. Å ena sidan ska det bli skönt att komma hem, få träffa vänner och familj igen och verkligen kunna slappna av. Kunna vara helt anonym och gå på gatan utan att någon lägger märke till en, få äta GROVT bröd, keso, bränd falukorv, tortellini, falafel, svensk yoghurt, kanelbullar mm, inte behöva oroa sig för krånglande magar (något vi är alltför vana vid vid det här laget...) och kunna röra sig helt fritt utan att behöva be om tillåtelse. Å andra sidan vill vi inte alls åka härifrån, detta känns också som hemma nu, trots allt som är annorlunda. Så vi vet inte riktigt vad vi vill, om vi är redo att åka hem eller inte. Vi vill redan nu varna våra nära och kära för att det finns en risk att vi upplevs som lite lätt disträa när vi kommer hem...Men var inte oroliga, vi ska nog repa oss så småningom. Om något år eller så.
Fika!
I väntan på att fotbollsmatchen ska börja.
Här är vi med en av våra bästisar!
Vi har ju glömt att visa er vår fina klass. Den här bilden är från välkomstfesten för två veckor sen.