Sawubona och välkomna till vår blogg!
Sofia och Andréa heter vi och under det här läsåret går vi Volontärlinjen Global på Mullsjö Folkhögskola. Under vårterminen kommer vi befinna oss i Sydafrika för att volontärarbeta på två förskolor. Vi ser framemot att få ta del av en ny kultur och samla på oss spännande erfarenheter.
På den här bloggen kommer vi att dela med oss av våra upplevelser och det vore jätteroligt om du vill följa med oss på den här resan!
Swaziland!
2015-03-23 @ 20:29:32 / Allmänt
Denna helgen lämnade vi vårt hem och drog ut på äventyr till Swaziland för att hälsa på våra kära vänner Ewa och Emelie! Vi kom dit torsdag morgon och möttes av två glada swazilianare/svenskar som kom springande mot oss. Vilken glädje!
Vi stannade till söndag och hann med ett snabbt besök på skolan i Magubheleni där de jobbar på veckorna, shoppa loss på marknaden i Manzini OCH vara med på en begravning.
En av lärarna på Ngwane Park Training Center, där Ewa och Emelie bor på helgerna, gick dessvärre bort hastigt tidigare i veckan, och vi blev erbjudna att närvara vid begravningen. Dock hade det blivit ett missförstånd, vi trodde att begravningen började kl. åtta söndag morgon, men tydligen var det kl. åtta lördag kväll...en liten detalj bara. Så halv åtta lördag kväll, när vi precis gjort oss redo för filmkväll och var iklädda pyjamas, frågade Ewas och Emelies rumskompis om vi var redo att åka. What?! Eeeh...okey! På med kläder, packa väskan och åka. Två timmars bussresa senare var vi framme. Alla gäster, kanske 200, satt på stolar och på golvet i ett stort upplyst tält, de närmast anhöriga och kistan var inne i ett av husen. Allt eftersom timmarna gick satt vi i tältet och lyssnade på tal och predikningar, sjöng och dansade. Vid tre-tiden blev alla bjudna på te och bröd, för att sedan fortsätta sjunga, dansa och tala fram till kl. fem, då kistan togs ut. Den kördes till begravningsplatsen (som var fantastiskt vacker!) och alla gäster gick efter, sjungandes. Kistan sänktes ner och några av männen hjälptes åt med att skyffla över jorden. Efter en kort ceremoni med sång och bön var begravningen slut och alla gäster gick tillbaka för att äta innan det var dags att bege sig hemåt. Kl. var nu ungefär sju på morgonen, och vi, som hade sovit ungefär 40 minuter, var ganska så borta, men glada över att kunna bära med oss den här upplevelsen. Vi tycker att det är väldigt fint att alla verkligen tar sig tid att minnas den som har gått bort och visa sitt stöd till familjen. Det är ingen brådska, man sjunger, dansar, pratar, skrattar, gråter och tar hand om varandra.
Nu är vi tillbaka på Phumelela och på onsdag stänger förskolan, galet vad tiden går fort!
Eleverna på skolan hjälptes åt att städa klassrummen.
Swazilands otroligt fina natur!
