Den dagen vi kom dit var det fruktansvärt varmt, säkert 36 grader! Vi var bara på förskolan i några timmar, men vi var ändå helt slut när vi gick hem. Vi har fått varsin klass som vi har hängt med den här veckan. Det är ca 40-45 barn i varje klass och två lärare. Det låter ju som att borde bli kaos, men vi förvånades över hur organiserat allt är och hur bra barnen lyssnar på lärarna. 

Hittills har vi mest suttit med och kollat in hur allt går till. De har mest undervisning på siswati men med inslag av engelska. Dock pratar barnen bara siswati så kommunikationen bygger mest på kroppsspråk och leenden. Funkar rätt bra faktiskt! Många av barnen har aldrig träffat en vit person förut och är väldigt väldigt nyfikna och vill ha kroppskontakt. Så fort vi sätter oss på golvet har vi en flock runt omkring oss som tittar på en och rör vid en. Ovant, men det känns ändå viktigt att de får göra det, och att vi gör likadant tillbaka för att liksom "avdramatisera" det faktum att vi har olika hudfärger. Det är svårt att förklara, hoppas att ni förstår vad vi menar. 

I veckan var det en av tjejerna i "Milans klass" som fyllde år, vilket firades med tårta, sång och ballonger. Kul att få vara med om! 

Så hittills känns det bra och vi hoppas att vi ska kunna göra någon skillnad där!